top of page

SENASTE NYTT

Årsträff i Älvkarleby

Svenska Welshterrier Klubben
för 4 dagar sedan
4 min läsning

Svenska Welshterrierklubbens årsträff i Älvkarleby – ur ett hundperspektiv.


I augusti hade Svenska Welshterrierklubben sin årsträff i Älvkarleby. Det var tredje

gången vi var där. 11 welshar med ägare deltog. Programmet de båda dagarna hade

satts ihop av vår ordförande Birgitta Wennbom (Hot Riot’s kennel, Österbybruk). Det

var nyttigt, roligt och stimulerande.


Miljön är vacker. Liksom tidigare bodde vi i små stugor på Älvkarleby Fiskecamping

alldeles intill Dalälven


Nu låter jag ”huvudpersonen” i mitt liv, Ceacar (8 år) i sin dagbok berätta om vad vi

gjorde. Jag har hjälpt honom lite eftersom tangentbordet är tassovänligt.

Ola Nilsson, sekreterare i SWK.


Lördagen 22 augusti 2026

Nu har de kommit. Charlie, Esther, Gandalf, Saffy, Mimmi, Ture, Betty, Maddox, Chili,

Häxa och Enzo. Dessutom Zingo som, därför att hon är i omständigheter, inte deltar

lika mycket. Vi är ett glatt gäng. Vi är ett vackert gäng, och folk som möter oss blir

nyfikna på vilka vi är. Då svarar vi som Charlie: ”Vi är mycket trevliga, sociala och

pigga, men har dessutom ett terrierhumör som andra hundar saknar.” (Fritt översatt

av Charlies husse).


Nu börjar morgonens övningar. Först ska vi träna på att mötas och uppföra oss

belevat. Det går ganska bra. Mitt sociala behov att gå fram och snacka med den jag

möter får jag inte tillfredsställa, men det kommer andra tillfällen.


Sedan är det tävling. Vi ska ta oss igenom en tunnel, springa slalom, sitta stilla i 10

sekunder på avstånd från husse/matte och slutligen passera ett antal tallrikar med

härliga korvar utan att ens se åt dem. Absurt! Och så: tunneln! Den är jag mycket

skeptisk till. Trivs bättre i öppna landskap än i klaustrofobiska rör. Men sedan ser jag

ljuset i tunneln: husse står i andra ändan och viftar med en korvbit. Och jag sätter

igång!


I slalom får jag alltid underkänt. Efter varje krök finns det alltid något intressant att

nosa på och sedan tappar jag bort var jag är. Men husse drar mig igenom.


Station 3: fyra askar och i en av dem finns det korv. Naturligtvis tar det mig bara

någon sekund att pricka rätt.


Slutligen finalen. Till vänster ett antal tallrikar med läckra korvbitar. Till höger husse

som ska få mig att inte titta åt det hållet eller steppa fram för att mumsa på

godsakerna. Det är detta jag tycker är absurt. Mitt förslag är att övningen i inverterad

form borde ingå i BPH. Dvs att rusa fram till utlagda korvbitar och sluka dem – på tid!

En hund som inte gör det är ingen hund.


Men nu är det alltså tvärtom som gäller. Till höger går husse på slak lina. Att han inte

ramlar beror på att den ligger på marken. Han lockar med godis och excellerar som

den trevliga husse han är. Men det går inte att låta bli att titta på korvbitarna. Att

smaka dem hade varit sååå ljuvligt. Endast kopplet hindrar mig.


Slutligen är det prisutdelning. Vem klarade tävlingen på bästa tid? Det var inte jag,

kom inte ens på pallplats. Det var i stället lilla Betty. Hurra för henne!


Nu dyker Susanne upp. En trevlig kvinna som är expert på Nose Work. Det vill säga

hon nosar inte själv utan lär ut till mattar och hussar hur de ska få oss att nosa. Det

kan vi ju redan. Jag nosar varje dag, men här gäller vissa regler. Jag har gått en kurs

i Nose Work tidigare, men det man ska söka efter är eukalyptus, vilket inte är någon

höjdare. När husse däremot sprider ut leverpastejbitar i vardagsrummet eller lägger

godis i barken på ett träd så går det mycket bra.


Men nu var vi alltså tillbaka till eukalyptus. Susanne förebrår husse för att han inte

gett mig tillräckligt mycket godis som belöning under våra tidigare försök. Det tycker

jag är mycket klokt av Susanne. Nu går det bättre – med mycket godis. Först en

specialutformad skål med eukalyptus plus godis. Sedan en till – och en till. Totalt fyra

sök och de går bra. Sedan får jag sniffa på en tesil med eukalyptus och godis. Det

väcker stort intresse hos mig. Så husse och jag ska fortsätta med den övningen

hemma. Men naturligtvis så är det bäst med leverpastej. Ett underbart ord som husse

använder när han vill att jag ska komma – ”Ceacar! Leverpastej!”


Nu anses våra huvuden vara trötta. Så i stället för fler övningar blir det en promenad.

Vi går längs Dalälven förbi en kraftstation och in på ett område som tillhört försvaret.

Husse förklarar vad detta är, men mitt huvud är för trött för att fatta allt. För mig är det

väsentliga att jag får äta glass när vi stannar för en paus. Jag delar den med Mimmi,

en mycket trevlig och sympatisk welshfröken.


På kvällen äter vi tillsammans. Vi sitter ute med älven som bakgrund. Jag lägger mig

på gräset, slappar och nöjer mig med att lyssna till hussars och mattars röster. Det

känns gott och jag är nöjd och trygg.


Söndagen 23 augusti 2026

På förmiddagen hinner vi med ett par pigga aktiviteter. Först inkallning. Jag springer

som en tokig fram till husse, som lockar med godis. Sedan går vi slalom mellan de

andra hundarna. Inte helt lätt men husse har godis både i ögonen och i handen och

då måste man ju titta åt det hållet.


Nu är det dags för hemfärd. Tack för sällskapet, Charlie, Esther, Gandalf, Saffy,

Mimmi, Ture, Betty, Maddox, Chili, Häxa och Enzo. Ser fram emot att ses igen om ett

år – och då kanske med några fler representanter för vår fantastiska ras.


Ceacar.

 
 
 

Senaste inlägg

Visa alla
Årsmöte 2027

Svenska Welshterrierklubben. Årsmötet 2027 Tid: Söndagen 21 februari klockan 14.00 Form: Årsmötet sker digitalt via ZOOM. Länk kommer att skickas till dem som anmäler sig med sin mejladress till sekre

 
 
 
Extra Årsmöte.

Extra årsmöte 2026 I samband med den årliga aktivitetsträffen i Älvkarleby genomfördes ett extra årsmöte 26-08-22 med antagandet av de nya stadgarna som huvudärende. Stadgarna antogs och finns nu publ

 
 

Kommentarer


bottom of page